Översvämningsmygg - målorganismer för bekämpningen


Den grupp av stickmygg som vi bekämpar kallas för översvämningsmygg och omfattar 7 arter. Oftast dominerar en eller två arter, i Nedre Dalälvsområdet är den allra vanligaste arten Aedes sticticus, tillsammans med Aedes cinereus, Aedes rossicus och Aedes vexans. Dessa arter förekommer dock också i många andra länder på den norra hemisfären. Aedes sticticus och Aedes vexans är vanliga arter i miljöer med översvämningsvåtmarker längs älvar, t ex i övre Rhendalen i Tyskland eller vid Donau i Kroatien och Serbien. Massförekomst av Aedes sticticus rapporteras också som ett återkommande problem i Kanada.

Översvämningsmygg lägger sina ägg på marken i översvämningsområden. Äggen, som behåller sin vitalitet i flera år, kan bara kläckas till larver om de först utsätts för torka och därefter kommer under vatten. Översvämningsmyggornas larver utvecklas efter varje översvämning under växtsäsongen och kan kläcka fram flera generationer under en regnig sommar. Stora till outhärdliga mängder översvämningsmygg kan då kläckas fram och är motivet för bekämpningen.


Speciellt Aedes sticticus och Aedes vexans upplevs som mycket aggressiva, då de angriper även dagtid i solsken och kan flyga långt från sina kläckningsplatser, upp till 2 mil.



Så här vill översvämningsmyggorna ha det - först torrt, sen översvämmat, sen är det torrt igen osv. På bilderna Nordmyran vid Tärnsjö i juni 2005 till vänster och i augusti 2005 till höger (foto J. Lundström).


Andra grupper av stickmygg

Skogsmygg
Gruppen skogsmygg omfattar 17 arter, förekommer i hela Sverige och är de stickmygg som alla har upplevt någon gång. Deras larver kläcks från övervintrade ägg tidigt på våren efter snösmältningen, på engelska kallas de för snow melt mosquitoes. De vuxna myggorna är i luften till juni och runt midsommar, men sedan minskar mängderna. Till skillnad från översvämningsmygg så har skogsmygg bara en generation per år. Deras ägg behöver en frysperiod för att sedan kunna kläckas. Skogsmygg stannar mest i skogen och rör sig inte längre än ca 2 km från sina kläckningsområden. Vanliga skogsmyggarter är Aedes communis, Aedes punctor och Aedes cantans.


Vårmygg
Några stickmyggarter övervintrar som vuxna honor och det är de som dyker upp först på våren. Bland de finns ganska stora arter som Culiseta alaskaensis, som har randiga ben, och Anopheles maculipennis som har mörka fläckar på vingarna.